Nått jag har kämpat med under många år är detta med att vara en så duktig kristen. I dag kan jag se hur jag kämpade o kämpade för att på nått sätt bli godkänd. I början var de nog en rädsla för att att inte bli sed som god nog av ledare och vänner men ju mer tiden gick så förändrades det till att bli mer och mer till att jag tjänade Gud i stället för att umgås med Honom. Där med inte sagt att jag inte trodde, Men min glädje och den innerliga kärleken försvan för allt blev lagiskt och jag gick o var ständigt rädd och kände mig ständigt fel. För var jag än var så predikades det om hur man skulle vara och vad som var rätt och fel. 

Idag kan jag nästan känna att de kanske har slagit över åt andra hållet jag håller inte så hårt på lagar o regler. och ja de är nått jag får erkänna jag är en syndig människa och jag gör dagligen fel ofta flera gånger om dagen. Men jag har kommit fram till att Gud nog heldre vill ha ett barn fyllt av synd men som älskar Honom och springer mot Honom när de går fel än ett lagiskt tjänande barn som mist all glädje och kärlek och som flyr i skräck för bestraffning var gång man misslyckas med nått.

Vi kristna är tyvärr väldigt duktiga på att dömma andra människor och Ja jag håller med om att Gud säger att saker inte är rätt och bra för oss men när du läser dessaa bibel ord kolla vilka de är Han tilllrättavisar i majoritet. Inte är det de sårade, de sjuka , de otroende. Nej de är ofta de troende ledarna och prästerna. Jag förstår dem som anser att vi inte ska skämmas för evangeliget och vi ska våga stå upp för vad som är riktigt o rätt och vist är det så. Men problemet med dessa personer är att de har tappat halva bibelns budskap. Jag är ledsen o säga det men bara som exempel :
Vilket bud var det första budet? Jo att Älska Gud och att älska din nästa. Hur kärleksfullt är det o komma med massa pekpinar o piskor??

Plocka bort bjälken ur ditt eget öga innan du tar bort stickan ur din broder söga. Dvs fokusera på din egen synd föst så kommer Gud som är den som har full koll att när tiden är inne och när Han fått ordning på din syn kunna nytja dig att på ett kärleksfullt o med stadig hand lotsa andra rätt.

Efter att ha umgåts med många ute i "världen" så har jag lärt mig en sak och de är att dem kan syndakatalogen på sina fem fingrar. Betydligt bättre än vad du och jag kan den. 

Men de alla är eniga om är att kyrkan saknar den kärleksfullhet som dem förväntade sig. Många känner sig överkörda och andligt våldtagna efter besök i våra kyrkor i dag så kan det inte få vara. 
Om Jesus själv umgicks med de som var sårade och som mådde dåligt de som inte klarade att leva upp till alla bud och följa alla regler. Men Han klarade att älska dem ändå. Borde inte vi då inte kunna följa i Hans fotspår? Jag menar Han säger ju trots allt att gemenskapen och kärleken bröder och systrar i mellan ska vara ett tecken på att vi till hör Hans församling.

Så få åter till frågan kan man som kristen tvivla ?? Mitt svar är ja absolut.

Jag tvivlar mer än jag förstår men de handlar inte om hur vida jag har beslutat att följa Jesus eller inte.

Om jag inte hade tvivlat hur hade jag då lärt mig att hantera svårigheter när dem kommer.

Jag tänker på tviel som vikter i en styrketräningslokal. Vi måste brottas med bibelord och vivla lita på dem för att tränna upp vår tro och vårt försvar när de börjar blåsa för utan tvilena skulle vi inte växa och våra rötter skulle inte få något djupt rotsystem. 

Menar jag då att man ska skita i allt och gå ut och leva livet och synda så mycket man kan självklart inte läser du in det i det jag har skrivit så har du inte läst det ordentligt utan får läsa ett varv till. 
Det jag säger är att nåden och kärleken behöver få ta mer plats i vår tro. För förstår vi vilken nåd vi har fått och vad vi undkomit tackvare nåden så kommer tacksamheten och lovsången börja flöda och de finns inget som bryter ner murar i andevärlden som Kristna som sjunger lovsånger.