Nu är det snart dags efter månader av väntande ja faktiskt är det nog 1,5års väntan. 

Jag tror inte att jag hade sagt det till någon mer än möjligen och mycket troligt min bästa vännina att jag så gärna hade velat få gå på en musikal och helst av allt Annie då de är en av mina favoriter kan titta på den flera gånger i veckan . Detta var typ 3 årsedan och typ bara någon månad senare så chokades jag av att se att man skulle sätta upp den men då var det bara i Göteborg den spelades. Och jag sa till min vän att de är ju typiskt att en dröm man har är så nära men ändå så långt borta. För jag viste ju att de var för mig omökligt att kunna besöka den där. Sen nått halvår senare så visade det sig att dem skulle sätta upp den i stockholm och de var ju närmare men fortfarande en omöjlighet för mig. Dels är det dyrt och dels så behöver jag en ledsagare då jag pga min PTSD-C inte klarar av att vara i folksamlingar själv utan behöver en stödperson med mig samt att jag behöver assictans med rullstolen då jag inte klarar av att ta mig fram med manuella rullstolen själv och Permobilen är ju uteslutet då jag inte får åka verken tåg eller buss med den (vilket jag heller inte klarar av pga mina handikapp) så ja jag såg bara omöjligheter. Men så helt plötsligt ringer min storebror till mig och frågar om det är så att jag skulle kunna tänka mig att få min 40års present förtidigt redan i April  jag fyller ju år i juli. Och jag sa att absolut men kunde inte gissa vad det var. Men så berättade han att han bokat biljeter till Musikalen och vi skulle gå och se Annie. Jag var helt lyrisk  och trodde inte det var sant. Men sen kom kom coronan och veckan innan vi skulle åka och se den så stängdes det ner. Och sedan har datum flyttats och flyttats om o om igen men nu 1,5år senare så är det äntligen dags Min fina bror tar ledigt från jobbet flyger ner till mig och fixar med transport så han kan komma och hämta mig och vi kan gå på Musikalen som jag sååå har längtant efter. och nu räknas dagarna ner och det är bara 24 dagar kvar. Jag är så nervös, spänd, förväntansfull och otroligt lycklig.

 

Amisa

24 oktober 2021 17:14

Vad härligt att din dröm nu blir verklighet! Det finns ingenting som heter omöjligt. Det finns svårigheter som kan komplicera och göra att det blir svårare att genomföra något man vill göra, men svårigheter är till för att övervinnas - det är något som gör oss starkare.

Tror du förresten att det finns någon som inte har glorian på sned? Jag tror att alla har den på sned - men kanske lite olika mycket?

Kram!

http://min-inre-vagvisare.bloggplatsen.se

Zalome Blomqvist

30 oktober 2021 11:05

Tack. Det är sant att svårigheter är till för att övervinna men samtidigt kan de vara olika svårt att kunna göra det beroende på hur ens liv ser ut. Med ett liv kraftigt påverkat av trauman och sjukdommar så är det så svårt att de blir omöjligt för en själv utan man behöver hjälp. Efter som kraften var tänkt att räcka hela livet är förbrukad redan innan ens halva livet passerat. Vi har nog alla glorian lite på sned nu och då. Jag valde det namnet för att jag möter så mycket tankar o åsikter från både kristna och okristna som alla har sin åsikt om hur jag som pastors dotter borde vara. Plus att jag tycker att de symboliserar lite av hur mitt liv blivit fullt med sjukdomar och trauman får liksom glorian o tippa på sne. Ja många symbol tankar kring namnet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att leva med tillitsbrist (vilket är ett symtom på min komplexa PTSD) är inte lätt. Till skillnad från "vanliga" personer så är vi väldigt känsliga för förändringar. Var gång någon inte kommer när man bokat tid, eller var gång någon man gett sin t...

      Vi lever i en skrämmande tid då kriget kommer allt närmare och då är det lätt att låta ångesten och rädslan ta över och slå knut på ens inre. För mig har det varti väldigt själsligt upplyftande att se youtube klipp som denna där man får se...

När man varit mobbad största delen av sitt liv så är de svårt att veta vem man är utan man har fått man lära sig att man inte är någon. Fyll på det med flera år av misshandel både fysisk och psykisk där man får höra att man ingen är att man inte har ...

Det var nu länge sedan jag skrev och är ledsen för att jag inte orkat skriva mer frekvent är väl egentligen de som är meningen med en blogg. Men saken är den att detta är ju ingen vanlig blogg, det är en blogg om ett liv med ständig smärta i både kro...

  I natt var en sådan där natt igen som vekar komma mer o mer regelbundet jag somnade vid 24.00 för att vakna vid 01.00 och sedan inte kunna sova mer hur jag än försökte tillslut gav jag upp satte  på datorn vred ner ljuset på den o satte på en fi...