Vi lever i en skrämmande tid då kriget kommer allt närmare och då är det lätt att låta ångesten och rädslan ta över och slå knut på ens inre. För mig har det varti väldigt själsligt upplyftande att se youtube klipp som denna där man får se amrikanska marinsoldater någara av de "tuffaste" soldaterna när jag tänker på det militära. Och här står dem tillsammans och ärar Kungarnas kung. Det är lätt att bara se mörkret i krig och krig är väldigt mycket mörker men i det mörkkret finns det också ljus som tex dessa underbara soldater som prisar sin Gud. En Gud som inte gör skillnad på folk utan som det står i Galatebrevet 3: 27-28 "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.”  Dvs vi måste sluta sätta in folk i fack och förstå att de enda som skilljer oss åt är vart vi råkat födas någonstans och vilka sjukdommar och skador vi råkat drabbats av. Men varje liten människa är lika unik och lika älskad och skapad som någon annan.  Jag hörde en kvinna säga att det enda som skilljer mig från en kriks flyckting är tur. Och hon har så sant. För mig känns det så overkligt på nått vis som att leva baklänges lite gran. När jag var 5 år flydde vi från krig skillnaden då var att mamma , jag och min bror kund flyga ut ur landet och vänta in pappa och de andra männen från de missionsstationen som vi bodde på. Vi lämnade ett land som för mig hade kommit att kännas som ett hemland och tvingades även lämna kvar många av våra saker men de värsta var alla de vänner vi tvingades läna många utan att ens kunna säga hej då till. Men tillskillnad mot de ukrainska familjerna som nu flyr hade ju jag ett hemland att fly till, visserligen ett hemland jag inte hade så mycket minnen i från, några få men inte så många men jag viste att jag hade min familj och min släkt där. Så om kriget kommer nu vart skulle jag fly då???  Och hur skulle jag fly, Jag är rullstolsburen och bor i ett hus flera våningar upp.  Skulle elen slås ut så slutar mina hjälpmedel funka så som elrullstolen, Nebulusatorn som är den som hjälper mig att få i mig astma medicin genom att trycka medicinen med hjälp av luft in i mina lungor.  Vårat skyddsrumm är svår åtkommligt för att inte säga omöjligt för mig att ta mig in i  som rullstolsburen efter som trösklarna är ca 15-20cm höga. Så om jag inte kan gömma mig utan ska försöka fly hur och vart ska jag fly?? Ja sanningen är nog den att de är nog rätt kört det också min permobil en fin vacker dag då alla parometrar är perfekta dvs varmt väder, ny sopade gator, slät asfalt utan minsta lutning åt något håll då skulle jag kunna ta mig ca 2mil i bästa fall innan elen är slut. Jag får inte åka verken buss eller tåg med permobilen pga av storleken på rullstolen och den gemensamma vikten på mig o rullstolen som blir för hög. O andra sidan hur stor chans är det att tåg och bussar går om de är krig när dem inte ens går i fredstid som dem ska, Och dessutom finns det inte hissar som kan hissa upp permobilen in i dessa fordon så de räcker och som funkar.  Nästa fråga blir får jag ens fly?? Jag är ju utbildad sjuksköterska och vi har  skyldighet att inträdda i arbete vid krig. Frågan är bara gäller det även de som går på sjukpenning (sjukpensionerad) eller/och Sjukskrivna??? Ja jag vet jag har mycket tankar o funderingar kring detta med kriget och jag tror att de är många fler än mig som har även om era frågor o funderingar säkert är helt annorlunda och av mer logisk karaktär. Men vi är alla människor o vi har alla rätt till våra egna tankar o känslor så just nu är det detta som jag funderar på.

Borde vi börja bygga handikappsvänliga bunkrar? Borde vi bygga skyddsrum/bunkrar som är redo att tas i bruk som sjukhus lokaler om kriget kommer? Hur mycket sådant har vi? Hur mycket reserv kapasitet har vi att ta till när de gäller sjukvårds utröstning. 

Om ryssland kommer så tänker jag att de borde ju vara stockholms området de vill erövra i första hand så kanske vore de en i de att åka uppåt i landet. Men o andra sidan om de tagit finland så är det ju antingen båt över östersjön eller att gå/köra in via treriksröset som gäller o  i så fall är ju norr de första dem tar över.  Så ja när jag gråttar ner mig i alla dess mörka o orostankarna då slår jag på detta youtube klipp och påminns om att även mitt bland alla soldater finns det ett gäng som tillber Gud precis på samma sätt som jag gör. Och kanske kan vi hitta varan i det och sätta vårt hopp till Gud.

Nått jag har kämpat med under många år är detta med att vara en så duktig kristen. I dag kan jag se hur jag kämpade o kämpade för att på nått sätt bli godkänd. I början var de nog en rädsla för att att inte bli sed som god nog av ledare och vänner men ju mer tiden gick så förändrades det till att bli mer och mer till att jag tjänade Gud i stället för att umgås med Honom. Där med inte sagt att jag inte trodde, Men min glädje och den innerliga kärleken försvan för allt blev lagiskt och jag gick o var ständigt rädd och kände mig ständigt fel. För var jag än var så predikades det om hur man skulle vara och vad som var rätt och fel. 

Idag kan jag nästan känna att de kanske har slagit över åt andra hållet jag håller inte så hårt på lagar o regler. och ja de är nått jag får erkänna jag är en syndig människa och jag gör dagligen fel ofta flera gånger om dagen. Men jag har kommit fram till att Gud nog heldre vill ha ett barn fyllt av synd men som älskar Honom och springer mot Honom när de går fel än ett lagiskt tjänande barn som mist all glädje och kärlek och som flyr i skräck för bestraffning var gång man misslyckas med nått.

Vi kristna är tyvärr väldigt duktiga på att dömma andra människor och Ja jag håller med om att Gud säger att saker inte är rätt och bra för oss men när du läser dessaa bibel ord kolla vilka de är Han tilllrättavisar i majoritet. Inte är det de sårade, de sjuka , de otroende. Nej de är ofta de troende ledarna och prästerna. Jag förstår dem som anser att vi inte ska skämmas för evangeliget och vi ska våga stå upp för vad som är riktigt o rätt och vist är det så. Men problemet med dessa personer är att de har tappat halva bibelns budskap. Jag är ledsen o säga det men bara som exempel :
Vilket bud var det första budet? Jo att Älska Gud och att älska din nästa. Hur kärleksfullt är det o komma med massa pekpinar o piskor??

Plocka bort bjälken ur ditt eget öga innan du tar bort stickan ur din broder söga. Dvs fokusera på din egen synd föst så kommer Gud som är den som har full koll att när tiden är inne och när Han fått ordning på din syn kunna nytja dig att på ett kärleksfullt o med stadig hand lotsa andra rätt.

Efter att ha umgåts med många ute i "världen" så har jag lärt mig en sak och de är att dem kan syndakatalogen på sina fem fingrar. Betydligt bättre än vad du och jag kan den. 

Men de alla är eniga om är att kyrkan saknar den kärleksfullhet som dem förväntade sig. Många känner sig överkörda och andligt våldtagna efter besök i våra kyrkor i dag så kan det inte få vara. 
Om Jesus själv umgicks med de som var sårade och som mådde dåligt de som inte klarade att leva upp till alla bud och följa alla regler. Men Han klarade att älska dem ändå. Borde inte vi då inte kunna följa i Hans fotspår? Jag menar Han säger ju trots allt att gemenskapen och kärleken bröder och systrar i mellan ska vara ett tecken på att vi till hör Hans församling.

Så få åter till frågan kan man som kristen tvivla ?? Mitt svar är ja absolut.

Jag tvivlar mer än jag förstår men de handlar inte om hur vida jag har beslutat att följa Jesus eller inte.

Om jag inte hade tvivlat hur hade jag då lärt mig att hantera svårigheter när dem kommer.

Jag tänker på tviel som vikter i en styrketräningslokal. Vi måste brottas med bibelord och vivla lita på dem för att tränna upp vår tro och vårt försvar när de börjar blåsa för utan tvilena skulle vi inte växa och våra rötter skulle inte få något djupt rotsystem. 

Menar jag då att man ska skita i allt och gå ut och leva livet och synda så mycket man kan självklart inte läser du in det i det jag har skrivit så har du inte läst det ordentligt utan får läsa ett varv till. 
Det jag säger är att nåden och kärleken behöver få ta mer plats i vår tro. För förstår vi vilken nåd vi har fått och vad vi undkomit tackvare nåden så kommer tacksamheten och lovsången börja flöda och de finns inget som bryter ner murar i andevärlden som Kristna som sjunger lovsånger.