Det var nu länge sedan jag skrev och är ledsen för att jag inte orkat skriva mer frekvent är väl egentligen de som är meningen med en blogg. Men saken är den att detta är ju ingen vanlig blogg, det är en blogg om ett liv med ständig smärta i både kropp och själ. Jag har insett att de är svårt för personer som inte själva lider av samma sjukdomar som mig att riktigt förstå vad det är jag lever med. Som tex den complexa PTSD som är en koncekvens av trauma. Många har kanske hört begreppet PTSD och hört folk som blivit friska från det. Och så är det Många med vanlig PTSD kan bli friska med rätt stöd och hjälp. Skillnaden på vanlig PTSD och Complex PTSD är att de som har vanlig PTSD har oftast varit med om ett eller ett få tal hotfulla trauman. Ofta utsatta av någon som inte till hör den närmaste kretsen och de har ofta ett väldigt gott socialt stöd runt omkring sig som kan vara med och stötta. Har man alla dem förutsättningarna är de inte alls omöjligt att bli fri från sitt trauma. Vi som har complex PTSD har varit utsatta under en väldigt lång tid ofta redan i barndommen.Vi har ofta utsatts för fler än en förrövare och har ofta fler en ett trauma. Behandlingen för oss är så lång o kostsam och kräver så mycket kunskap att tillgängligheten till den individuellt anpassade vården som behöver ges i dessa fall inte finns och framför allt finns inte den ekonomiska möjligheten att ge oss den hjälp vi behöver. Hjälp organisationerna ser ett ständigt ökat behov av denna typ av kunskap o behandling trots detta så stängs dessa specialist behandlingar ner och man slår i hop dem med "vanliga ångest avdelningar" vilket inte alls är på samma sätt och går o beahdla lika dant. Nyss stängde dem ner Asta teamet i umeå att sverige inte tillsammans gick på knäna o grät tårar är för mig obegripligt när man där hade ett helt team speciallutbildade kompitent personal som man nyligen hade sattsat på att vidarutbilda 2 år i den nyaste behandlings metodiken. Ja helt enkelt en av de få specialist avdelningarna som finns i Sverige. Ut över dessa finns WONSA ett sjukhus i stockholm de specialliserat sig på personer som utsatts för sexuella övergrepp. Man har delat in patienterna i olika kategorier Grupp ett är dem som har vart med om ett enstaka tillfälle av någon o känd. 2. Är de som kanske varit med om fler än ett tillfälle dock i vuxen ålder och av någon utanför deras innersta krets. och grupp 3 är personer med C-PTSD dvs sådana som utsatts som barn , genom levt flera trauman och haft förrövare i sin direkta närmiljö. Bara som sakt för att ge en bild av hur behovet ser ut så kan jag berätta att den som väntat längst för att få komma in på spår tre alltså för dem med  c-PTSD  hen har väntat sedan januari 2017 dvs i över 5år har personen stått i kö. Och då räknar man med att behandlingen kommer att ta någonstans mellan 5 och 10 år när den väl kommer in och får behandling. En del tar kortare tid andra längre men detta visar ändå lite på behovet. 

Vi som lever med PTSD och speciellt vi med C-PTSD är extremt stress känsliga. Det som för andra inte är någonting kan för oss te sig som stora berg. För mig är det som att bestiga monteverest varje gång jag måste ha en myndighets kontakt. Och sedan jag skrev sist kan jag berätta att jag har fått hålla på att bråka med boendestöd flera gånger då det inte funkar. information går inte fram. De kan inte läsa inantill i journaler och i arbetsbeskrivningar och vissa nya vikarier beter sig rent ut sagt som svin. Vilket i sin tur leder till ännufler möten efter som jag då måste kontakta gruppledare och biståndshandläggare osv osv.

Sedan har vi tandläkaren som varit min trygghet som helt plötsligt slutar och jag nu står livrädd för tandläkare utan någon jag litar på och jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Jag har fått en remiss till sjukhustandvården men de har ca ett halvårs vänte tid plus att man inte brukar kunna gå där regelbundet utan man brukar tvingas till en vanlig klinik efter en tid. 

Jag har också under tiden som varit hållt på att bli överkörd av en färdtjänst buss som tyckte de var onödigt att kolla sig för när han svängde rakt upp över  gångbanan och inte nog med att han körde upp så tajt att mina ben skrapade mot hans kofångare  när jag rent reflexmässigt tack och lov gjorde en undanmamöver åt höger så, så var han på väg att börja backa vilket innebar att han höll på att backa över mig också för han hade inte en chans att se mig. Som tur var han jag precis komma runt sidan och skrek åt honom så han stanna precis innan han började rulla bakåt men de var på håret. Jag har verkligen skyddsänglar som fick jobba hårt den dagen.

Arbetsterapeften och konsulterna på hjälpis är också några du måste orka bråka o kämpa mot för du sak inte tro att du får de hjälpmedel du behöver även om en läkare bedömmer och skriver intyg på att det är ett behov .
Alla dessa ständiga möten och ständiga kamp drar så mycket energi ur mig .

lägg sedan till coronan och vaccineringen, min läkare ville dessutom att jag skulle vaccineras mot lunginflamation innan vaccinet kommit för att göra allt för att skydda mig. Efter som jag sedan jag var svårt sjuk i svininflunsan har väldigt dåliga lungor och en enkel förkylning ofta slår ut min andning och jag blir jätte dålig.

Julen kom och jag drabbades av njurgrusavgång och urinvägsinfektion som gick upp i njuren så blev antibiotika på de och sedan tog de länge innan jag återhämtade mig från det. Det var som om kroppen var helt utsliten. 

I Februari var jag fullvaccinerad och kunde träffa min bror tillsammans åkte vi ner till min mamma för att fira hennes 70års dag vilket var en härlig upplevelse.

Jag har har haft o har en tung period psykiskt men har även haft väldigt ont fysiskt men så för fyra dagar sedan så fick jag min födelsedagspresent nästan ett halvår förtidigt men tack o lov för det för den har kommit att välsigna mitt liv. Det är en komfort kudde och den är sååååååååååå underbar att ligga med i sängen. Tack vare den får jag stöd både på rygg och mage så jag kan sova avslappnat. Får jag svårt o andas kan jag bädda upp med extra kuddar under sedan lägga denna uppe på och vika sido delarna som armar runt mig så jag får stöd och kan sitta stadigt och sova. Vilket känns magiskt. Jag har inte sovit så djupt så länge jag kan minnas som sedan jag fick den så jag hoppas verkligen de fortsätter så den är så underbar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att leva med tillitsbrist (vilket är ett symtom på min komplexa PTSD) är inte lätt. Till skillnad från "vanliga" personer så är vi väldigt känsliga för förändringar. Var gång någon inte kommer när man bokat tid, eller var gång någon man gett sin t...

      Vi lever i en skrämmande tid då kriget kommer allt närmare och då är det lätt att låta ångesten och rädslan ta över och slå knut på ens inre. För mig har det varti väldigt själsligt upplyftande att se youtube klipp som denna där man får se...

När man varit mobbad största delen av sitt liv så är de svårt att veta vem man är utan man har fått man lära sig att man inte är någon. Fyll på det med flera år av misshandel både fysisk och psykisk där man får höra att man ingen är att man inte har ...

  I natt var en sådan där natt igen som vekar komma mer o mer regelbundet jag somnade vid 24.00 för att vakna vid 01.00 och sedan inte kunna sova mer hur jag än försökte tillslut gav jag upp satte  på datorn vred ner ljuset på den o satte på en fi...