Fibromyalgi är en smärtsjukdom som har fler symtom än de flesta vet om. Här nedanför ser ni en bild där man räknat upp en mängd olika symtom. Självklart är det inte så att alla har alla symtom inte heller så att man har alla symtom samtidigt även om man kan ha de också. Man brukar säga att sjukdomen går i skov dvs du har som bättre och sämre perioder. Dessa skov kan vara olika långa både från person till person men också från gång till gång. Själv lider jag av väldigt många av dessa symtom dock är det svårt och säga om de i mitt fall beror på fibromyalgin eller på PTSD eller endometrios efter som vissa av symtomen är samma och kanske är det helt enkelt så att jag har dem från allihop att de liksom triggar varandra.

Tänkte jag skulle gå igenom i alla fall några av punkterna så att ni får en liten inblick i hur mitt liv är.
Kronisk smärta är ju inte så svårt o förstå och behöver kanske inte så mycket förklaring jag har helt enkelt konstant ont 24h om dygnet varje dag året om. Tex så är mina fötter svårt drabbade. Om jag skulle försöka beskriva för dig hur det känns att gå med mina fötter så tänk dig att du stukat båda dina fötter och att någon sedan rispat upp dina fotsulor med ett rakblad och du sedan tvingas gå på krossat glas. Om du har en sko i närheten som du tycker om att gå i titta in i den på sulan kanske kan du se att man har sytt i den så det finns stygn med sy tråd. Om du inte har det kanske du kan se ett grässtrå som råkat komma in i skon eller liknande. Detta händer mig ofta efter som jag inte kan ha så mycket annat än sandaler. Men tänk då att denna sytråd eller detta gräs strå som du troligen inte ens känner för mig är som en rakbladsegg som jag varje steg behöver sätta ner min fot på. Vissa dagar är bättre andra är som i dag rent hemska. Jag var hos fotvården för 5 dagar sedan och de är ju egentligen en skön upplevelse att bli ompysslad om de inte varit för att jag nu i 5 dagar gråtit varje gång jag tvingats gå någonstans om så bara till toaletten. Varför jo för bara den mjuka slipningen av fötterna och den mjuka massagen då hon smörjde in mina fötter med återfuktande salva skapade en känsla av att ha fått fötterna slagna med baseballträ. De är så ömma så de går bara inte att gå på dem. 

Sömnsstörningar är inte heller svårt att förstå om man tänker på all den smärta man har och som ingen smärtlindring biter på efter som inflamtionen i kroppen sitter i ryggmärgen och dit kan inte våra inflamationshämade mediciner nå än då de inte kan gå igenom märgbariärren. Utan bara genom fett eller vatten. Jag vaknar ofta tröttare än vad jag var när jag gick o lade mig nått som är rätt typiskt för oss med fibro,

Jag har i stort sätt alla symtom men de skulle bli enormt långt att gå igenom men en sak som man kanske inte tänker på  är kognetiv nedsättning dvs jag har svårt med tex att sortera intryck både tex om jag har ett diskställ med saker framför mig så har jag svårt att sortera in det för sakerna flyter bara i hop och jag tappar helt möjligheten att fokusera medan om någon ger mig en sak i taget så kan jag sortera in dem. Men de är också samma problem med ytre intryck tillexempel om jag får för många frågor på en gång eller flera pratar samtidigt så kan jag inte skilja ut det utan blir så stressad att hjärnan slår av. Ofta börjar jag stamma och så tappar jag ord och tillsut så blir det bara svart i huvudet hjärnan har liksom stängt ner den blev som överhettad.

Nått som är väldigt otäckt är falska bröstsmärtor vet man inte om dem så kan man tro att man fått hjärtinfarkt för de hugger verkligen i bröstet och man viker i hop sig av smärta och vill bara skrika rakt ut. i dag har jag lärt mig att känna när det är fibro smärta för de sitter lite mer i muskeln under hjärtat och den kommer ofta i vila medan hjärtbesvär ofta kommer vid rörelse. Men de är sådan där som är svårt och skapar enorm ångest varje gång speciellt när man som jag har en pappa som dött i hjärtinfarkt.

Tror inte heller de är så många som inte själva har sjukdommen som är medvetna om att tarm och urinblåsa påverkas av fibromyali. Vilket är lite lurigt efter som de även är ett symtom hos endometriosen. För mig personligen innebär det att jag får som kramper som gör att jag inte kan uträtta minna behov utan att använda muskelavslappnande läkemdel, lokalbedövande gel  samt att man ständigt måste gå på laxermedel efter som mycket mediciner och att sitta still i en rullstol gör att tarm behöver hjälp för att röra sig.

Beröring har vi varit inne på när jag pratade om fötterna men tänkte även nämna att de så klart inte bara är fötterna som är ömma utan hela min hudkostym hur öm beror lite från dag till dag, Vissa dagar klarar jag att duscha medan andra dagar är det som att någon skjuter på mig med spikpistol när vattnet träffar huden. De är också därför jag kan verka oförskämd och undvika att krama eller ta någon i handen (då man fick göra sådant) helt enkelt för att de gör för ont. Och detta med att klappa varan i ryggen som är en fin hälsning egentligen men för mig är de verkligen fruktansvärt. Om någon skulle kramma om en och dunka en kärvänligt i ryggen så de den personen inte vet är att den  ryggdunken kommer jag få lida av 4-8 dagar efteråt för så länge sitter smärtan . Så om du träffar någon som mig så kom i håg att kolla att de är okej att kramas och tänk på att inte ta i så hårt utan låt mig bestäma vad som funkar.

som sagt jag har de flesta symtomen men tänker de får räcka så här för i dag men har du frågor eller så gällande detta så ställ dem gärna antingen i fråge rutan eller i kommentarerna så ska jag försöka besvara dem så fort jag kan.

Och kom i håg om du har det tufft just nu så kom i håg de är inte ett värdelöst liv bara en dålig dag i morgon kan allt vända. Värme och kärlek till dig. 

Jag har under många år funderat på att skapa en blogg där jag kan dela med mig av mitt liv och minna funderingar. Det som hållit mig tillbaka har nog främst varit människo fruktan. Fruktan för att bli påhoppad med pekfingrar och tillrätta visningar. Men samtidigt har jag drömt om en plats där jag kan få både dela mina erfarenheter av att leva med PTSD dvs trauma och olika sjukdomar. Samt en plats där jag kan bolla tankar o funderingar kring regligösa frågor som jag funderar eller funderat på. Jag påstår inte att jag kommer ha några svar snarare tvärtom jag kommer ha massa frågor och tvivel. Men på nått sätt känner jag att det är dags nu att sluta dölja sig bakom den perfekta fasaden av att va kristen och börja vara ärlig. För ska jag vara riktigt ärlig så har jag också tviel och funderingar även om jag kallar mig kristen och troende. Och vad andra tycker o tänker om mina funderingar är ju egentligen skit samma för dem drabbas ju inte av det. Jag  måste ju hitta min tro och komma fram till en relation med den Guden jag tror på . Jag kan ju inte leva på din eller någon annans tro. Och Han jag tror på Han vet ju redan allt om mig så in för Honom behöver jag ju inte dölja det.

Så med detta vill jag alltså välkomna er till en blogg som kommer innehålla allt från mitt dagliga mående, förklaringar av sjukdomar till religösa funderingar.

Jag vill be er som väljer o läsa o kommentera att tänka på att hålla god ton och acceptera att alla har rätt till sin tro. Jag tror nämligen inte vi vinner några genom att slå folk i huvudet med en bibel eller en syndakatalog. Jag lovar de som är utanför kyrkan kan den bättre än dem i kyrkan och många gånger är dem tyvärr även bättre på att leva i kärlek vilket var det främsta budet som vi fick. 

Så detta första inlägg vill jag avsluta med ett ordspråk som jag lever efter.
Gud vill heldre ha en person full med synd men med ett hjärta som älskar Honom.

Än en som är lagisk och tjänande men som tappat glädjen och kärleken till Honom.