För många av oss är nog antalet gånger vi hört ordet ångest så många att vi nästan stänger av och inte tar in det. Men har du någon gång verkligen satt dig in i hur det är att leva med ångest? 

Det finns olika slags ångest och lika så är den lika individuell som allt annat efter som du och jag är individer men vanliga symtom på ångest är 

• Intensiv oro och rädsla
• Hjärtklappning
• Yrsel
• Svettningar
• Darrningar
• Orolig mage
• Ont i magen
• Torrhet i munnen
• Tryck över bröstet
• Sömnsvårigheter 

För vissa är detta symtom som kommer om de utsätts för något speciellt tex om du ser en orm och har ormfobi så får du ett ångest på slag. Men så fort du är förvissad om att ormen är borta och du är på säker mark kommer ångesten vara försvunnen och du kommer att vara ditt trygga lugna jag igen.

Men tänk nu om du levt med ständig mobbing aldrig kunnat vara säker på när de ska hoppa fram från en dunkelvrå och slå dig eller när du ska få skälsord skriket åt dig. Halväten mat slängd på dig eller någon som låser upp toaletten för dig då du är på toan. Tänk om hela din dag består i att ständigt gå och vara rädd för att sådana saker ska hända. Då kommer du att utveckla en förhöjd beredskap och en ständig oro. 

Om man tänker ut i från de senariet så är det inte svårt att tänka att kroppen efter ett antal år av alltid leva i rädsla liksom hakar uppsig och där med blir ångesten och oron ständigt kvarvarande.

Så hur tror du det skulle vara att leva med dessa symtom varje dag och natt. År ut och år in?  

Dum fråga kanske du tycker. Men sanningen är faktiskt att ångest är en del av den Komplexa PTSD som jag själv lider av och också därför nått som jag kämpar med varje dag. Vissa dagar är ångesten på en hanterlig nivå och andra dagar är den väldigt svår att hantera. I natt och sedan ett par veckor tillbaka har jag haft en extra tuff period. Min dagliga ångest har varit starkare och jag har även haft fler panikångest attacker än jag tidigare haft. Men trots att detta är nått av de mest psykiskt tärande som finns efter som man i panikångest attacken verkligen känner hur kroppen kämpar i varje cell för att inte dö för de är de som de känns som man håller på att göra DÖ. Så finns det hjälp och få och min viktigaste lärdom har nog varit att våga vara ärlig o ta hjäp. I dag har jag berättat för min familj om min ångest och de vet också de självhat och de mörka tankar på att ge upp som kan följa med sådan kraftig ångest och jag är därför glad att veta att jag får ringa dem om så mitt i natten om jag känner att jag står och väger på en skör tråd. För de dummanste man kan göra när man har ångest men som också är det mest naturliga det är att man drar sig undan och låser in sig. För där i ensamheten det är där som de mörka tankarna får energi att gro. Tillsammans orkar man mer. 

Vad är kroppsminnen då?? Ja de är de nog färre som kanske hört om och förstår. Kroppsminnen är egentligen så enkelt som det låter det är minnen som kroppen bär med sig. Men det som är skillnaden mellan vanliga minnen och kroppsminnen är att om vi tänker oss att du råkar ut för att någon för 4 år sedan sparkade dig så hårt på ditt ben att ditt ben gick av. Om denna händelsen inte blev ett psykiskt trauma för dig utan bara ett fysiskt så kommer du att ha ett minne av händelsen precis som du mins andra gånger du gjort illa dig. Du kan även om du tänker riktigt ordentligt förnimma att på ett ungefär hur ont de gjorde men det är inte så att du här och nu upplever känslan därför smärtan är ju "kvar" i det för gångna dvs för 4 år sedan. Men för oss med PTSD så sitter inte våra minnen på en sådan tidsaxel eller vad man ska säga utan många av oss har kroppsminnen vilket innebär att jag återupplever den intensiva smärtan jag kände då det hände nu för smärtan är inte fast ankrad i tiden utan kroppen återupplever smärtan så som om jag skulle utstå händelsen nu. Och det värsta är att för oss så är det inte så att vi återupplever ett kroppsminne en gång utan vi kan återuppleva dem flera gånger i bland flera gånger om dagen i bland med några dagars mellanrum eller års mellanrum. Och dessutom har vi ofta inte bara ett sådant kroppsminne utan vi har många trauman vi varit med om som satt sig i kroppen och som kroppen återupplever. Vilket gör att de inte är sällan vi har kraftiga smärtor som man rent fysiskt kanske inte kan se. Skulle vi röntka benet så skulle det vara helt men smärtan är lika intensiv och verklig  som om det verkligen skulle vara av.

Varför tar jag upp och skriver om detta just i natt då?? Jo för i natt är en sådan natt då hela min kropp skriker av kroppsminnen från olika händelser och de triggar den redan svåra ångesten som jag brottas med. Och som gör att den ökar ännu mer. 
Och vist jag ska vara ärlig och erkänna jag skämms för att skriva om detta, de är skamligt och utblottande men om ingen berättar om hur vi verkligen har det och om  ingen ger omvärlden en chans att sätta sig in i hur de är att leva de liv jag och många andra lever hur ska ni då få en chans att förstå och kunna bemöta oss med förståelse och insikt. Plus att skriva hjälper mig att hantera min ångest och klara av att stå ut en liten stund extra.

Och vist jag är sjuk och jag har både fysiska och psykiska handikapp men vet ni vad :) framförallt är jag Zalome jag höll på att skriva samma kvinna som innan. Men de är inte sant. Jag är en bättre person nu än innan. För är det nått dessa sista 10 år lärt mig är det att lära känna mig själv, Gud och mina medmänniskor. Jag har lärt mig att uppskatta saker i livet på ett sett som många av er andra säker tar för givet. tex hur många av er har inte plockat fram grilllen och grillat med familjen?? De hör liksom till vardagen på sommaren. Men för mig som inte själv klarar av det är det något jag drömmer om hela året till jag ska få åka o besöka min bonus morbror och få grilla hos honom då det är en av höjdpunkterna på sommaren. Varför jo för jag älskar att grilla och de är ett av mina guldkorn. 

    

I dag är en bra dag. Vad menar jag då med bra?? Jo i dag har jag lyckats ta mig upp ur sängen och ta mig ut med rullstolen. Inte så avancerat tycker kanske du. Men för mig är det en stor seger. Mina fotsuler värker nått enormt och varje steg får mig att vilja stor grårta. Kylan som andra inte uppfattar så alvarlig är för mig rena misshandeln. Jag har sådan ständig värk i kroppen att de flesta dagar iinte orkar ur sängen. Men i dag som varit en bra dag trots all den värk jag just beskrivit har jag trots värken lyckats ta mig ut, passat på o nödhandla ett par saker som var slut så jag kunde laga mig en middag och en lunch vilket bara det är en seger i sig. Att leva med ständig smärta är inte alls lätt på någotvis. Men jag är mer än medveten om att de finns andraa som har de värre och de gör mig ont. En dag som denna då värken plågar mig då kan jag tänka på syskonbarn och hur mycket jag en dag ska kunna busa och leka. Hur en dag smärtan inte ska finnas utan bara glädjen i att höra barnskratt ljuda. De finns nämligen inget så smärtlindrande som barn lek och gos för en moster.         

Fibromyalgi är en smärtsjukdom som har fler symtom än de flesta vet om. Här nedanför ser ni en bild där man räknat upp en mängd olika symtom. Självklart är det inte så att alla har alla symtom inte heller så att man har alla symtom samtidigt även om man kan ha de också. Man brukar säga att sjukdomen går i skov dvs du har som bättre och sämre perioder. Dessa skov kan vara olika långa både från person till person men också från gång till gång. Själv lider jag av väldigt många av dessa symtom dock är det svårt och säga om de i mitt fall beror på fibromyalgin eller på PTSD eller endometrios efter som vissa av symtomen är samma och kanske är det helt enkelt så att jag har dem från allihop att de liksom triggar varandra.

Tänkte jag skulle gå igenom i alla fall några av punkterna så att ni får en liten inblick i hur mitt liv är.
Kronisk smärta är ju inte så svårt o förstå och behöver kanske inte så mycket förklaring jag har helt enkelt konstant ont 24h om dygnet varje dag året om. Tex så är mina fötter svårt drabbade. Om jag skulle försöka beskriva för dig hur det känns att gå med mina fötter så tänk dig att du stukat båda dina fötter och att någon sedan rispat upp dina fotsulor med ett rakblad och du sedan tvingas gå på krossat glas. Om du har en sko i närheten som du tycker om att gå i titta in i den på sulan kanske kan du se att man har sytt i den så det finns stygn med sy tråd. Om du inte har det kanske du kan se ett grässtrå som råkat komma in i skon eller liknande. Detta händer mig ofta efter som jag inte kan ha så mycket annat än sandaler. Men tänk då att denna sytråd eller detta gräs strå som du troligen inte ens känner för mig är som en rakbladsegg som jag varje steg behöver sätta ner min fot på. Vissa dagar är bättre andra är som i dag rent hemska. Jag var hos fotvården för 5 dagar sedan och de är ju egentligen en skön upplevelse att bli ompysslad om de inte varit för att jag nu i 5 dagar gråtit varje gång jag tvingats gå någonstans om så bara till toaletten. Varför jo för bara den mjuka slipningen av fötterna och den mjuka massagen då hon smörjde in mina fötter med återfuktande salva skapade en känsla av att ha fått fötterna slagna med baseballträ. De är så ömma så de går bara inte att gå på dem. 

Sömnsstörningar är inte heller svårt att förstå om man tänker på all den smärta man har och som ingen smärtlindring biter på efter som inflamtionen i kroppen sitter i ryggmärgen och dit kan inte våra inflamationshämade mediciner nå än då de inte kan gå igenom märgbariärren. Utan bara genom fett eller vatten. Jag vaknar ofta tröttare än vad jag var när jag gick o lade mig nått som är rätt typiskt för oss med fibro,

Jag har i stort sätt alla symtom men de skulle bli enormt långt att gå igenom men en sak som man kanske inte tänker på  är kognetiv nedsättning dvs jag har svårt med tex att sortera intryck både tex om jag har ett diskställ med saker framför mig så har jag svårt att sortera in det för sakerna flyter bara i hop och jag tappar helt möjligheten att fokusera medan om någon ger mig en sak i taget så kan jag sortera in dem. Men de är också samma problem med ytre intryck tillexempel om jag får för många frågor på en gång eller flera pratar samtidigt så kan jag inte skilja ut det utan blir så stressad att hjärnan slår av. Ofta börjar jag stamma och så tappar jag ord och tillsut så blir det bara svart i huvudet hjärnan har liksom stängt ner den blev som överhettad.

Nått som är väldigt otäckt är falska bröstsmärtor vet man inte om dem så kan man tro att man fått hjärtinfarkt för de hugger verkligen i bröstet och man viker i hop sig av smärta och vill bara skrika rakt ut. i dag har jag lärt mig att känna när det är fibro smärta för de sitter lite mer i muskeln under hjärtat och den kommer ofta i vila medan hjärtbesvär ofta kommer vid rörelse. Men de är sådan där som är svårt och skapar enorm ångest varje gång speciellt när man som jag har en pappa som dött i hjärtinfarkt.

Tror inte heller de är så många som inte själva har sjukdommen som är medvetna om att tarm och urinblåsa påverkas av fibromyali. Vilket är lite lurigt efter som de även är ett symtom hos endometriosen. För mig personligen innebär det att jag får som kramper som gör att jag inte kan uträtta minna behov utan att använda muskelavslappnande läkemdel, lokalbedövande gel  samt att man ständigt måste gå på laxermedel efter som mycket mediciner och att sitta still i en rullstol gör att tarm behöver hjälp för att röra sig.

Beröring har vi varit inne på när jag pratade om fötterna men tänkte även nämna att de så klart inte bara är fötterna som är ömma utan hela min hudkostym hur öm beror lite från dag till dag, Vissa dagar klarar jag att duscha medan andra dagar är det som att någon skjuter på mig med spikpistol när vattnet träffar huden. De är också därför jag kan verka oförskämd och undvika att krama eller ta någon i handen (då man fick göra sådant) helt enkelt för att de gör för ont. Och detta med att klappa varan i ryggen som är en fin hälsning egentligen men för mig är de verkligen fruktansvärt. Om någon skulle kramma om en och dunka en kärvänligt i ryggen så de den personen inte vet är att den  ryggdunken kommer jag få lida av 4-8 dagar efteråt för så länge sitter smärtan . Så om du träffar någon som mig så kom i håg att kolla att de är okej att kramas och tänk på att inte ta i så hårt utan låt mig bestäma vad som funkar.

som sagt jag har de flesta symtomen men tänker de får räcka så här för i dag men har du frågor eller så gällande detta så ställ dem gärna antingen i fråge rutan eller i kommentarerna så ska jag försöka besvara dem så fort jag kan.

Och kom i håg om du har det tufft just nu så kom i håg de är inte ett värdelöst liv bara en dålig dag i morgon kan allt vända. Värme och kärlek till dig.